Så vem är han då? Benjamin Larsson som kommer in i mitt manus första scenen via sin gamla Rover?
Ingen kan missta sig vad han är, men vem är han förutom det?
Andra gången man träffar honom är via teven på fängelsetrappan iklädd handklovar. En mörkhårig man med tjockt svart skägg och svarta rektangulära glasögon. Han är 37 år, tystlåten med nedböjt huvud.
Nästa gång han dyker upp på teven kommer mer information:
Benjamin kommer från den lilla staden Bollnäs, och är tidigare ostraffad, har aldrig förekommit i polisens register.
När Charlie träffar honom första gången på fängelset slås hon av hur vacker Benjamin är, och hans feminina utstrålning. Hennes ögon drunknar motvilligt i hans, förundras över mannen som stundtals verkar mycket feminin i förhållande till andra män.
Benjamin har våldtagit och mördat tjugo unga kvinnor, men polisen har bara vetskap om femton.
Han bär ett tungt bagage från barndomen, och handlingarna utgår från stora delar av det.
tisdag 27 december 2011
fredag 16 december 2011
Har du en ide´till en miniserie till teve?
Jodå, du läste rätt...SVT söker alltid nya manus och nya talanger.
Kika in på Fredrik Lundblads blogg han har koll på läget.
Missa inte heller det otal tips han delar med sig av.
Vet du några andra bloggare som gör liknande inlägg kan du väl tipsa mig.
Ha det
Kika in på Fredrik Lundblads blogg han har koll på läget.
Missa inte heller det otal tips han delar med sig av.
Vet du några andra bloggare som gör liknande inlägg kan du väl tipsa mig.
Ha det
Huvudkaraktär-Charlie
Charlie är min huvudkaraktär i mitt pågående manus Hat och en gnutta kärlek
Hon är en trettionioårig författarinna som är smal och har det mörka håret fullt av gladfärgade slingor.
Livet som mamma är det bästa hon vet, men i övrigt tycker Charlie att allt är nattsvart.
Det som hände då för länge sedan styr det som händer i detta nu, och har gjort det sedan den hemska dagen hon inte gjorde något för den utsatte pojken.
Ångesten finns ständigt närvarande och nattetid rider marorna henne.
Arbetslösheten gör att hon inte har pengar, och Charlie vill helst inte leva på makens pengar, men orkar inte ta sig för att söka jobb på allvar.
Hon är en trettionioårig författarinna som är smal och har det mörka håret fullt av gladfärgade slingor.
Livet som mamma är det bästa hon vet, men i övrigt tycker Charlie att allt är nattsvart.
Det som hände då för länge sedan styr det som händer i detta nu, och har gjort det sedan den hemska dagen hon inte gjorde något för den utsatte pojken.
Ångesten finns ständigt närvarande och nattetid rider marorna henne.
Arbetslösheten gör att hon inte har pengar, och Charlie vill helst inte leva på makens pengar, men orkar inte ta sig för att söka jobb på allvar.
Inblick
Min huvudkaraktär Charlie har presenterat sig och du som läsare har fått veta några av hennes hemligheter, men hennes make Jocke kommer du nog inte att tycka är särskilt trevlig. Han både bedrar och ironiserar stackars Charlie i tid och otid.
Första kapitlet är spikat, och det andra påbörjat...och jag har genom mitt specialsynopsis superkoll på varenda kapitel som skall komma. En underbar känsla.
lördag 22 oktober 2011
Den vidrigaste film jag någonsin sett, men mästerligt utförd och välspelad
Tänk dig att du gör ett manus om något halväckligt, vrider det till hemskt, och spär på ord och bild ytterligare så att manuset blir vidrigt. Vad händer? Blir det kassasucce´?
A SERBIAN FILM blev totalförbjuden i Spanien och Tyskland, och innehåller så obehagliga scener att man nästan spyr.
Samtidigt är den mästerligt utförd, och välspelad med skådespelare som briljant får mig att glömma både tid och rum för att fullständigt uppslukas och förfäras av det som utspelar sig på skärmen.
A SERBIAN FILM är så brutal, och egentligen otänkbar att jag egentligen skulle vilja se om den för att utforska manusförfattarens vinklar...eller, ännu hellre...läsa manuset.
Okej, jag skriver just nu på ett brutalt, obehagligt filmmanus som kommer att göra människor upprörda och kanske samtidigt ge dem en tankeställare, men den är inte i närheten av detta monster till karl.
Min karaktär Benjamin som är seriemördare skulle nog aldrig komma på något dylikt.
Så här står det på baksidan:
Den legendariske porrstjärnan Milos har dragit sig tillbaka från industrin och kämpar för att försörja sin fru och deras son. När det förflutna knackar på dörren och Milos erbjuds en stor summa pengar för att delta i en experimentell konstfilm på beställnig av en förmögen privatklient kan han inte motstå frestelsen.
Men projektet leder honom in i en värld av aldrig förr skådad ondska och när kameran börjar rulla är det för sent att backa ur.
A SERBIAN FILM blev totalförbjuden i Spanien och Tyskland, och innehåller så obehagliga scener att man nästan spyr.
Samtidigt är den mästerligt utförd, och välspelad med skådespelare som briljant får mig att glömma både tid och rum för att fullständigt uppslukas och förfäras av det som utspelar sig på skärmen.
A SERBIAN FILM är så brutal, och egentligen otänkbar att jag egentligen skulle vilja se om den för att utforska manusförfattarens vinklar...eller, ännu hellre...läsa manuset.
Okej, jag skriver just nu på ett brutalt, obehagligt filmmanus som kommer att göra människor upprörda och kanske samtidigt ge dem en tankeställare, men den är inte i närheten av detta monster till karl.
Min karaktär Benjamin som är seriemördare skulle nog aldrig komma på något dylikt.
Så här står det på baksidan:
Den legendariske porrstjärnan Milos har dragit sig tillbaka från industrin och kämpar för att försörja sin fru och deras son. När det förflutna knackar på dörren och Milos erbjuds en stor summa pengar för att delta i en experimentell konstfilm på beställnig av en förmögen privatklient kan han inte motstå frestelsen.
Men projektet leder honom in i en värld av aldrig förr skådad ondska och när kameran börjar rulla är det för sent att backa ur.
torsdag 13 oktober 2011
Filmmanusskrivartips
Jag har varit på möte med en filmmanusskrivarlärare, och antecknat det hon lärde oss
Kika här:
Kika här:
Några skriva-filmmanustips
· Ge utrymme för betraktarens öga
· Publiken gör jobbet–skriv inte hur
· Hitta den UNIKA detaljen i ditt manus
· Ta BORT det som inte är gestaltning
· Använd klicheér men gå emot dem
· Tystnaden hörs bäst med hjälp av ljud
· Man behöver inte skriva namn+ålder på karaktärer som inte är huvudkaraktärer eller inte återkommer i manuset.
· Lämna öppet vad som skall hända
·
· Ta BORT typ av blick och typ av min
· Viktigt: Är det gryning, skymning? Skriv
· Vad säger texten mig som publik?
· Gå in i personer som gestaltas i miljön
· Bryt mot klichee´r
· Skriv ett trovärdigt manus
· Det handlar om att FÅNGA och IAKTTAGA
1. Frågan Vad handlar filmen om?
2. Frågan Hur berättas det här? (Hur läggs pusslet?)
3. Frågan Var någonstans får man bästa aha-känslan?
· En dialog har i syfte att driva framåt
· Visa en mänsklig sida hos karaktären
· Vanligt fel i dialog–att haka på t.ex
”Punken lever!”
”Medans Fröding är död!”
Ordet medans skall bort.
· Motstånd skapar intrig
· Tre VIKTIGA saker
ViVisa genom : Reaktioner och relationer till omgivningen
R
torsdag 6 oktober 2011
CINEMARENA - något för dig som är manusförfattare?
FilmCentrum Stockholm upprepar förra årets succé och bjuder in till en inspirations- och seminariedag för filmbranschen.
FilmCentrum är en rikstäckande förening som sedan starten 1968 har arbetat med distribution av kort- och dokumentärfilm såväl som spelfilm, samt initierat kulturprojekt och bedrivit konsult- och kursverksamhet inom filmens område. FilmCentrum har lokalavdelningar på flera orter i landet. Stockholm är en av dessa orter och FilmCentrum Stockholm är lokalföreningen här.
Du är väl med i Filmcentrum?
Jag anmälde mig per omgående då jag började Manuspiloterna och träffar just nu genom deras försorg några andra filmmanusförfattare varannan vecka för att jämföra manus och manusideer. Intressant och kul. Man lär sig mycket.
Fredagen 28 oktober slår CinemArena upp dörrarna 12.00, och stänger dem inte igen förrän 01.00!
På Cinemarena kan du bland annat träffa Regissören Levan Akin och producenten Erika Stark som då pratar om sin film Katinka kalas
Men det är inte bara det som händer. Kika in på deras sajt
Jag tänker gå dit, så vi kan slå följe om du vill.
FilmCentrum är en rikstäckande förening som sedan starten 1968 har arbetat med distribution av kort- och dokumentärfilm såväl som spelfilm, samt initierat kulturprojekt och bedrivit konsult- och kursverksamhet inom filmens område. FilmCentrum har lokalavdelningar på flera orter i landet. Stockholm är en av dessa orter och FilmCentrum Stockholm är lokalföreningen här.
Du är väl med i Filmcentrum?
Jag anmälde mig per omgående då jag började Manuspiloterna och träffar just nu genom deras försorg några andra filmmanusförfattare varannan vecka för att jämföra manus och manusideer. Intressant och kul. Man lär sig mycket.
Fredagen 28 oktober slår CinemArena upp dörrarna 12.00, och stänger dem inte igen förrän 01.00!
På Cinemarena kan du bland annat träffa Regissören Levan Akin och producenten Erika Stark som då pratar om sin film Katinka kalas
Men det är inte bara det som händer. Kika in på deras sajt
Jag tänker gå dit, så vi kan slå följe om du vill.
måndag 3 oktober 2011
Ivar Hamarsman som film med mig som manusförfattare
Från och med idag skall jag gnugga geniknölarna och jobba varannan dag med ett filmmanus på boken Ivar Hamarsman
Till att börja med skall jag testskriva några sidor för att se om det överensstämmer med Ronnie Lundins ide´.
Varannan dag skriver jag på min bok Hat och en gnutta kärlek, som jag även där gjort filmmanus till.
Sedan är det bara att hoppas att vi hittar en producent och en massa pengar.
Till att börja med skall jag testskriva några sidor för att se om det överensstämmer med Ronnie Lundins ide´.
Varannan dag skriver jag på min bok Hat och en gnutta kärlek, som jag även där gjort filmmanus till.
Sedan är det bara att hoppas att vi hittar en producent och en massa pengar.
söndag 21 augusti 2011
fredag 19 augusti 2011
Pengar att söka-stipendium att få
Fredrik Lindqvist är en ringräv när det gäller filmmanus, och på hans sida hittade jag den HÄR artikeln.
Ett problem med att få stöd är att de är riktade till yngre filmare, och jag börjar närma mig 50-strecket. Det är som i arbetslivet...ingen vill ha en som är över trettiofem i sitt stall.
Idag har jag skickat in en förfrågan om vilka stipendium som finns att söka hos www.stipendium.se
Det kostar tvåhundrafemtio spänn, men kan vara väl spenderade pengar om det ger resultat.
Samtidigt ser jag att ansökan till författarfonden har sistadatum 20 sept., och skriver den samma dag. Alla vägar måste undersökas, för det är det här jag vill syssla med livet ut.
Ett problem med att få stöd är att de är riktade till yngre filmare, och jag börjar närma mig 50-strecket. Det är som i arbetslivet...ingen vill ha en som är över trettiofem i sitt stall.
Idag har jag skickat in en förfrågan om vilka stipendium som finns att söka hos www.stipendium.se
Det kostar tvåhundrafemtio spänn, men kan vara väl spenderade pengar om det ger resultat.
Samtidigt ser jag att ansökan till författarfonden har sistadatum 20 sept., och skriver den samma dag. Alla vägar måste undersökas, för det är det här jag vill syssla med livet ut.
torsdag 11 augusti 2011
Betydelsen av de första sidorna i manuset
Fredrik Lindqvist har skrivit en gul bok som heter ATT SKRIVA FILMMANUS, och berättar på sin blogg om när han intervjuade dramachefen Stefan Baron om betydelsen av de tio första sidorna i filmmanuset.
Inlägget innehåller som vanligt massor av extra info, och jag föreslår att du kikar in och tittar själv.
Hela hans blogg är fylld av info för den vetgirige.
Inlägget innehåller som vanligt massor av extra info, och jag föreslår att du kikar in och tittar själv.
Hela hans blogg är fylld av info för den vetgirige.
tisdag 19 juli 2011
Nyskriven bok på engelska med manusförfattartips
Missa inte Alexandra Sokoloffs blogg som du hittar länken till HÄR
Hon delar frikostigt med sig av filmskrivartips och har gett ut en bok om det.
Tipset kommer från Fredrik Lindqvist som skriver på sin blogg om henne.
På Fredriks blogg hittar du massor av matnyttigt för manusförfattare.
För endast 2.99 USD kan man ladda ner boken, antingen som PDF eller i olika e-bokformat, på sajten www.smashwords.com/books
Om du är nyfiken på henne ger Fredrik två länkar till tidigare inlägg om henne.
Det handlar om spänning
Kika in och läs själva.
Hon presenterar sig så här på bloggen.
I'm a California native and a graduate of U.C. Berkeley, where I majored in theater and minored in everything tI'm a California native and a graduate of U.C. Berkeley, where I majored in theater and minored in everything that Berkeley has a reputation for. After college I moved to L.A, where I've made an interesting living doing novel adaptations and selling original scripts to various Hollywood studios.hat Berkeley has a reputation for. After college I moved to L.A, where I've made an interesting living doing novel adaptations and selling original scripts to various Hollywood studios. I'm the author of the supernatural thrillers THE HARROWING, THE PRICE, THE UNSEEN, BOOK OF SHADOWS andTHE SHIFTERS, as well as the writing workbookSCREENWRITING TRICKS FOR AUTHORS, based on my workshops and blog. I'm a Thriller award winner, an Anthony and Bram Stoker nominee, and a former BOD member of the WGAw and the MWA
Hon delar frikostigt med sig av filmskrivartips och har gett ut en bok om det.
Tipset kommer från Fredrik Lindqvist som skriver på sin blogg om henne.
På Fredriks blogg hittar du massor av matnyttigt för manusförfattare.
För endast 2.99 USD kan man ladda ner boken, antingen som PDF eller i olika e-bokformat, på sajten www.smashwords.com/books
Om du är nyfiken på henne ger Fredrik två länkar till tidigare inlägg om henne.
Det handlar om spänning
Kika in och läs själva.
Hon presenterar sig så här på bloggen.
I'm a California native and a graduate of U.C. Berkeley, where I majored in theater and minored in everything tI'm a California native and a graduate of U.C. Berkeley, where I majored in theater and minored in everything that Berkeley has a reputation for. After college I moved to L.A, where I've made an interesting living doing novel adaptations and selling original scripts to various Hollywood studios.hat Berkeley has a reputation for. After college I moved to L.A, where I've made an interesting living doing novel adaptations and selling original scripts to various Hollywood studios. I'm the author of the supernatural thrillers THE HARROWING, THE PRICE, THE UNSEEN, BOOK OF SHADOWS andTHE SHIFTERS, as well as the writing workbookSCREENWRITING TRICKS FOR AUTHORS, based on my workshops and blog. I'm a Thriller award winner, an Anthony and Bram Stoker nominee, and a former BOD member of the WGAw and the MWA
Skriva filmmanus/Vilken sorts berättelse är det?
Nu har huvudkaraktären alltså hamnat i Special World, och försöker identifiera var han/hon befinner sig.
Men det är också nu som du som manusförfattare måste visa för publiken vilken sorts karaktär han/hon är.
Låt karaktären gå igenom en depression för att visa psyket.
Hybris innebär att han/hon förstorar upp sitt eget jag, och drabbas av storhetsvansinne.
Depressionen innebär stora hopp mellan ångest och lycka som gör att han/hon åker en bergochdalbana av känslor, och successivt lär känna sina innersta tankar och begär.
OFFERHJÄLTEN: Huvudkaraktärens syster blir kidnappad
SÖKARHJÄLTEN: Huvudkaraktären som följer efter
I något som kallas The Conquest konkurrerar personen om elixiret.
Karaktärstyp: SÖKARE
Elixir= Ett objekt som skall erövras, en talisman, en väg att följa, en insikt som leder till att läka det som var fel i Ordinary World. Helt enkelt det som leder till att huvudkaraktären får det bra igen…eller bättre.
The Conquest är grunden till actionladdade filmer för där konkurrerar, upptäcker och erövrar han/hon elixiret, och lär sig själv om sina och andras begränsningar.
Du måste låta publiken ta del av den planen för att de skall veta när han/hon han lyckats.
Karaktären tar sig själv in i Special World genom att besegra så kallade tröskelväktare. Lär känna sina egna begränsningar både fysiskt och psykiskt,
Det gäller att fatta rätt beslut, och släppa taget om gamla tankar.
Den andra sorten är The Belly of the Wale
Karaktärstyp: OFFER
Här finns ofta grunden till psykologiska draman
I The Belly of the Wale besegrar karaktären inga tröskelväktare utan blir istället själv uppslukad av någon eller något, och hamnar i det mörka utan att kunna ta sig ur.
Här förlorar han/hon all sin kraft, och verkar vara uträknad.
Då gäller det att karaktären ser sina brister och offrar den gamla inställningen för att på så sätt ta nya fräscha initiativ som stärker hans/hennes chans att ta sig ur det han/hon hamnat i.
Så fort karaktären förändrat sin inställning måste han/hon göra upp en plan och träffa antagonisten på ett eller annat sätt.
Under tiden som detta händer får publiken se vad antagonisten har för sig.
Målet i The belly of the wale är att lära sig ta initiativ istället för att stå passiv och låta världen rulla.
Som manusförfattare måste du stänga alla dörrar i dramat så att inte karaktären kan smita ut.
Han/hon vill inte förändras, men tvingas till det genom olika omständigheter.
VIKTIGT: Nu gäller det att du gjort noggranna researcher, och inte utelämnat detaljer som får manuset att stjälpa genom att inte vara trovärdigt. En del människor älskar att leta fel i en film, och ibland föra upp det till diskussion på internet. En ynka liten detalj kan göra så att filmen till och med floppar.
Min lärare Kurt berättade att genom att tömma dramat på information blir det mindre valmöjligheter för karaktären och dramat tätnar.
Det vill säga du visar hur karaktären testar olika idéer om hur han/hon skall lösa problemet, och misslyckas gång på gång. Kvar blir då mindre och mindre valmöjligheter.
Karaktären kan inte påverka antagonisten eftersom han/hon inte vet vem det är (ännu).
Den tredje sorten är The Ambush
Där konkurrerar huvudkaraktären sig frivilligt in på ett okänt ställe (till exempel ett annat land, en lokal eller ett hus) och blir utsatt för ett överfall som försätter han/henne i fångenskap.
Det här är ofta en berättelse om karaktärens hybris, och han/hon ser inte alls sin begränsning.
Karaktären lever som om det inte finns några hotande faror, och han/hon tror att han/hon är oövervinnerlig.
Nästa gång skall jag skriva om Anima och Animus, det vill säga det kvinnliga och manliga som finns hos varje människa. Psykologen Jung skrev mycket om det, och jag lovar att det är en sjö att ösa ur.
Men det är också nu som du som manusförfattare måste visa för publiken vilken sorts karaktär han/hon är.
Låt karaktären gå igenom en depression för att visa psyket.
Hybris innebär att han/hon förstorar upp sitt eget jag, och drabbas av storhetsvansinne.
Depressionen innebär stora hopp mellan ångest och lycka som gör att han/hon åker en bergochdalbana av känslor, och successivt lär känna sina innersta tankar och begär.
OFFERHJÄLTEN: Huvudkaraktärens syster blir kidnappad
SÖKARHJÄLTEN: Huvudkaraktären som följer efter
I något som kallas The Conquest konkurrerar personen om elixiret.
Karaktärstyp: SÖKARE
Elixir= Ett objekt som skall erövras, en talisman, en väg att följa, en insikt som leder till att läka det som var fel i Ordinary World. Helt enkelt det som leder till att huvudkaraktären får det bra igen…eller bättre.
The Conquest är grunden till actionladdade filmer för där konkurrerar, upptäcker och erövrar han/hon elixiret, och lär sig själv om sina och andras begränsningar.
Du måste låta publiken ta del av den planen för att de skall veta när han/hon han lyckats.
Karaktären tar sig själv in i Special World genom att besegra så kallade tröskelväktare. Lär känna sina egna begränsningar både fysiskt och psykiskt,
Det gäller att fatta rätt beslut, och släppa taget om gamla tankar.
Den andra sorten är The Belly of the Wale
Karaktärstyp: OFFER
Här finns ofta grunden till psykologiska draman
I The Belly of the Wale besegrar karaktären inga tröskelväktare utan blir istället själv uppslukad av någon eller något, och hamnar i det mörka utan att kunna ta sig ur.
Här förlorar han/hon all sin kraft, och verkar vara uträknad.
Då gäller det att karaktären ser sina brister och offrar den gamla inställningen för att på så sätt ta nya fräscha initiativ som stärker hans/hennes chans att ta sig ur det han/hon hamnat i.
Så fort karaktären förändrat sin inställning måste han/hon göra upp en plan och träffa antagonisten på ett eller annat sätt.
Under tiden som detta händer får publiken se vad antagonisten har för sig.
Målet i The belly of the wale är att lära sig ta initiativ istället för att stå passiv och låta världen rulla.
Som manusförfattare måste du stänga alla dörrar i dramat så att inte karaktären kan smita ut.
Han/hon vill inte förändras, men tvingas till det genom olika omständigheter.
VIKTIGT: Nu gäller det att du gjort noggranna researcher, och inte utelämnat detaljer som får manuset att stjälpa genom att inte vara trovärdigt. En del människor älskar att leta fel i en film, och ibland föra upp det till diskussion på internet. En ynka liten detalj kan göra så att filmen till och med floppar.
Min lärare Kurt berättade att genom att tömma dramat på information blir det mindre valmöjligheter för karaktären och dramat tätnar.
Det vill säga du visar hur karaktären testar olika idéer om hur han/hon skall lösa problemet, och misslyckas gång på gång. Kvar blir då mindre och mindre valmöjligheter.
Karaktären kan inte påverka antagonisten eftersom han/hon inte vet vem det är (ännu).
Den tredje sorten är The Ambush
Där konkurrerar huvudkaraktären sig frivilligt in på ett okänt ställe (till exempel ett annat land, en lokal eller ett hus) och blir utsatt för ett överfall som försätter han/henne i fångenskap.
Det här är ofta en berättelse om karaktärens hybris, och han/hon ser inte alls sin begränsning.
Karaktären lever som om det inte finns några hotande faror, och han/hon tror att han/hon är oövervinnerlig.
Nästa gång skall jag skriva om Anima och Animus, det vill säga det kvinnliga och manliga som finns hos varje människa. Psykologen Jung skrev mycket om det, och jag lovar att det är en sjö att ösa ur.
torsdag 7 juli 2011
BENJAMIN
Med sorg i hjärtat ser jag mina små växa upp utan närvarande mor- och farföräldrar. Visst träffar de farmor och farfar ibland, men det är långt mellan gångerna. Mormor och morfar bor trettio mil bort, och träffar barnbarnen ännu mer sällan.
Den där underbara samvaron med gamla får våra små hitta på annat håll. Det blir grannar och bekanta.
Egentligen vore det superbt för ungarna om vi bodde i så kallat familjehus. Jag tror att ungar som umgås med äldre och får lära sig historia ur deras perspektiv, höra om förfäder, och vad som gällde förr i tiden. Kort sagt lyssna på farmors eller mormors historia om livet...
De barnen får en grundtrygghet, och blir inga satungar som slår sönder busskurer och gamla tanter. De ungarna fylls av respekt för livet, en visdom som mamma och pappa inte är kapabel att ge hur mycket de än vill.
Kriminella talar ofta om att de vill ha respekt, men det får man bara genom att själv respektera.
I min pågående film och bok med arbetsnamnet Skam och Skuld har jag en karaktär som heter Benjamin. Han har aldrig fått respekt på det viset. Benjamin växer upp med en snedvriden syn på vad kärlek är, och inser med förtvivlan som fjortonåring att världen inte alls är sådan som hans föräldrar sagt. En schizofren mamma och icke närvarande pappa ställer honom ensam utan vare sig skydd för andra barns påhopp eller naturliga känslor.
Av någon underlig anledning handlar mina böcker ofta om de som hamnat utanför, och jag söker orsaken till varför det blivit så. Deras hjärnor blir mentalt dissikerade i mina texter, och ytterligheter speglar deras liv.
Den där underbara samvaron med gamla får våra små hitta på annat håll. Det blir grannar och bekanta.
Egentligen vore det superbt för ungarna om vi bodde i så kallat familjehus. Jag tror att ungar som umgås med äldre och får lära sig historia ur deras perspektiv, höra om förfäder, och vad som gällde förr i tiden. Kort sagt lyssna på farmors eller mormors historia om livet...
De barnen får en grundtrygghet, och blir inga satungar som slår sönder busskurer och gamla tanter. De ungarna fylls av respekt för livet, en visdom som mamma och pappa inte är kapabel att ge hur mycket de än vill.
Kriminella talar ofta om att de vill ha respekt, men det får man bara genom att själv respektera.
I min pågående film och bok med arbetsnamnet Skam och Skuld har jag en karaktär som heter Benjamin. Han har aldrig fått respekt på det viset. Benjamin växer upp med en snedvriden syn på vad kärlek är, och inser med förtvivlan som fjortonåring att världen inte alls är sådan som hans föräldrar sagt. En schizofren mamma och icke närvarande pappa ställer honom ensam utan vare sig skydd för andra barns påhopp eller naturliga känslor.
Av någon underlig anledning handlar mina böcker ofta om de som hamnat utanför, och jag söker orsaken till varför det blivit så. Deras hjärnor blir mentalt dissikerade i mina texter, och ytterligheter speglar deras liv.
onsdag 6 juli 2011
Hur man arbetar för att göra sina filmkaraktärer till unika personligheter
Kika in på Fredrik Lindqvists sajt Att skriva filmmanus.
Just nu har han en kurs i filmmanusskrivande, och skriver i INLÄGGET om hur man arbetar för att få sina filmkaraktärer till unika personligheter.
Fredrik ger dessutom några länkar att gå in och studera
lördag 2 juli 2011
Special World, stället där allting kan hända
När huvudkaraktären drabbar samman med antagonisten åker han/hon huvudstupa ned i Special World, och det är karaktärens sätt att ta itu med problemet som skjutsar henne ned dit.
Antagonisten behöver inte alls låta elak, vara otrevlig, och göra elaka saker. Han/hon kan lika gärna vara huvudkaraktärens översnälla fru/man eller en granne.
Special World kan innebära att karaktären hamnar i neuroser, drömmar, ett annat hus, till och med ett annat land.
Nu tvingas den dolda sidan(det vill säga det som legat dolt för huvudkaraktären) fram av antagonisten. Det kallas ibland för uppdagande 1
Låt mig ge ett exempel:
En kvinna har länge blivit slagen av sin käre make, och inte sagt ifrån trots att väninnorna gång på gång tjatar på henne.
Men en dag när mannen pucklar på sin fru får hon nog, och slår ihjäl fanskapet med flykt från hemmet till följd.
I samma ögonblick som kvinnan slår tillbaka har hon tagit steget till Special World, och detta är något som måste tydliggöras ordentligt för publiken. Helst genom bilder.
Huvudkaraktären har nu hamnat i ett problem, och då kommer den så kallade SKUGGAN fram.
Skuggan är en sida som alla människor bär på, men karaktären inte velat släppa på förut. En sorts undermedveten tanke och vilja som briserar när han/hon ramlar in i Special World och blir tvungen att inse situationen och försöka lösa den.
Skuggan är den omedvetna delen av vårt ego(personlighet), den mörka delen . Skuggan står för alla de egenskaper vi inte vill ha.
Jung påminner oss ständigt i sina böcker om att vi måste bli medvetna om vår skugga. Då upphör även projektionen, och vi tar kontroll över skuggan.
I våra drömmar kan den visa sig som ett monster, trollkarl eller till och med en häxa.
För att förstå begreppet lite bättre kan vi ta elektrakomplexet som ett exempel. Det är enligt Jung kvinnors motsvarighet till Oidipuskomlpexet.
I slutet av den falliska fasen(3-6 år) riktar småkillar erotiskt laddade känslor mot sin mamma, och flickorna riktar sina känslor mot pappan. Föräldern av samma kön utgör ett hot, men barnets rival är mycket starkare och större och de egna hatkänslorna kan leda till en rädsla för mamman/pappan.
Rädsla leder till att barnet ger upp kampen och istället identifierar sig med föräldern av samma kön.
Om inte den lilla flickan uppnår själslig självständighet så aktiveras det så kallade elektrakomplexet som ofta orsakar neurotiska störningar.
Så här står det i Wikipedia:
”Elektrakomplex sägs vara den kvinnliga motsvarigheten till oidipuskomplex, med en far–dotter-relation i stället för mor–son-relation. Komplexet har förknippats med penisavund, men det är inte oomstritt.
Uttrycket myntades av Carl Gustav Jung, baserat på teorier av dennes lärare Sigmund Freud, och knyter an till den grekiska myten om Elektra.”
Flickan utvecklar ett affektivt beroende till pappan och samtidigt ett våldsamt motstånd till mamman.
Nu måste du även visa om det är en ny kontext eller inte.
Eftersom hon flyr så kommer kvinnan att tillbringa tiden på annan ort. Den måste specificeras noga, och de nya människorna skall ges karaktär och förhållningssätt till huvudkaraktären.
Här kommer några frågor du kan använda:
Hur ser landet ut?
Vilka nya karaktärer finns där?
Deras relation?
Hur drabbas huvudkaraktären av situationen?
Special World är antagonistens område, och huvudkaraktären kan INTE återvända till den vanliga världen(ordinary world) Steget är taget, och vad än huvudkaraktären har gjort så har det skickat henne/honom ett steg närmare lösning av sitt omedvetna problem.
Huvudkaraktären har alls ingen önskan att utvecklas här, och står ofta envist stampande till porten som leder tillbaka till ordinary world.
Hon/han ser inga problem i sitt liv, och vill bara att allt skall sluta.
Antagonisten tvingar sakta men säkert huvudkaraktären att ändra på det hon förut inte sett hos sig själv.
I Special world är huvudkaraktären vilse, och letar sig då till ett samlingsställe (en kiosk där alla samlas, en pub, den enda lilla sjön där det finns färskt vatten. Kort sagt ett ställe där han/hon hittar andra människor som eventuellt kan guida henne/honom vidare i den nya världen.
Manuset handlar i det här läget om att stänga dörrar, och göra den fortsatta resan flera gånger svårare. Det går i sicksack från huvudkaraktär till antagonist, om och om igen medan olika metoder successivt gås igenom av dem båda.
Huvudkaraktären har en ide´om hur det skall gå till
Antagonisten slår ifrån, och de driver fram saker hos varandra som de inte är medvetna om att de bär.
Nu är det dags att agera för huvudkaraktären, och hon måste analysera situationen för att:
1. Hantera situationen som uppdagats
2. Kolla upp den, och klura ut hur den skall kunna lösas
3. Noga värdera den och göra upp en plan hur den skall lösas
4. Iscensätta det hela
Naturligtvis måste detta synas tydligt på filmen så att publiken hänger med i svängarna.
När huvudkaraktären insett läget måste han/hon:
1 Hantera det han/hon lärt sig
2 Noga kolla igenom vad det innebär för hans/hennes del, och göra upp en motplan…
3 Göra det hon tror är bäst, och hoppas hitta en lösning på problemet
Duellen fortsätter hela filmen igenom, och under tiden lär publiken känna karaktärerna ordentligt.
Antagonisten gör en plan och iscensätter den
Huvudkaraktären håller inte med och gör ännu en plan, kanske finslipar den och inser att den inte håller.
Antagonistens plan brakar ihop, och huvudkaraktären flyttar tre steg upp på stegen, och begraver sig tillfälligt ute på ängen som under åren växt och blivit STOR.
lördag 18 juni 2011
Jag är manusförfattare
Det jag skall tala om nu är nog det viktigaste i hela skrivprocessen:
Nämligen att man måste se sig själv som manusförfattare, och ingen liten hobbytant eller hobbygubbe som skriver som fritidsintresse.
För visst är det lite så att man ursäktar sig inför släkt och vänner, och inte riktigt vågar ta orden i sin mun.Det ger dem utrymme att racka ned på det man gör, och minska ned betydelsen av ens manus som blivit skapat endast genom hjärnan på ingen annan än en själv.
Kom igen nu allihop...
Säg dem flera gånger om dagen för dig själv, och framför all när du presenterar dig själv för en ny bekantskap. Inled konversationen med orden. "Hej, jag är manusförfattare..."
För om man själv inte tror på det man gör, vem kommer då att göra det?
fredag 10 juni 2011
Intentierande ögonblick/händelse
Ännu ett av dessa underliga ord som omger en manusförfattare.
Ett initierande ögonblick är det som startar krisen som leder till utveckling.
Låt mig ta ett exempel.
En katt promenerar längs gatan med svansen rakt upp som en plym. Han passerar en trädgård där det bor en familj som har hund, och den ser katten.
DÄR är den initierande händelsen. Efter det ögonblicket händer massor…hunden hoppar över stängslet och jagar upp katten i ett träd, eller katten märker att hunden är i säkert förvar och triggar honom genom att gå fram och tillbaka framför stängslet så att hundstackaren får tuppjuck och skäller som besatt tills…voila…hundägaren tröttnar på kattens beteende och vill ge den en läxa. Han öppnar grinden och släpper ut hunden som kastar sig över kattskrället som river hunden, som…ja ni förstår vad jag menar.
Något måste hända för att driva in karaktären i en kris som sedan leder till utveckling.
Den påbörjar intrigen och triggar ofta begäret hos huvudkaraktären.
Titta bara på grodprinsessan som gråtande ber grodan att hämta hennes guldkula, men sedan snabbt springer därifrån utan att stå för det hon lovade. Sveket är det initierande ögonblicket.
Huvudkaraktären MÅSTE initiera sin egen problematik.
Detta måste snabbt som attan leda till antagonism.
(Antagonism= Antagonist är motståndaren, den som vill hindra huvudkaraktären genom att försvåra för honom/henne. Personen har ofta ett annat begär/behov än huvudkaraktären, och är den som attackerar huvudkaraktärens svaghet.)
DET RÄCKER MED ATT EN ANTAGONIST ATTACKERAR, OCH TIDEN ÄR BRA ATT ANVÄNDA SOM ANTAGONIST FÖR DRAMAT
Protagonist= huvudkaraktären
En bra initierande händelse sätter igång begäret att få något utifrån.
BEGÄR= Behovet av något utifrån (alkoholistens begär är alkohol, men hans behov är att sluta dricka)
Du visar huvudkaraktärens BEGÄR genom det hon kräver utifrån. Det skall vara ett så starkt begär att hon nästan går under om hon inte får det. Stora gester, och starka scener. Det är hennes stora MÅL
Detta måste göras i början av filmen
Bristen som ni visar måste få ett slut vid slutet av filmen(så kallad klimax), men det är viktigt att ni visar att huvudkaraktären inte vet om sin brist förrän vid Apotheosien.
APOTHEOSIEN= Huvudkaraktären blir gudaförklarad av media, vänner, sambo mm eftersom hon lyckats med sitt uppdrag. Det kan vara en insikt om något, hur hon/han läker det som är sjukt i sitt liv, eller hur en sjukdom botas. Det gamla jaget är borta och kvar står ett nytt bättre jag.
Begärslinjen bör vara jämnstark med intrigen och det motstånd den möter annars blir det inget drama.
Tragedier är byggda av begär
Begärslinjen byts ALLTID ut vid det så kallade dödsögonblicket.(vi pratar om det senare)
Ur det växer ett nytt begär fram som leder in i den vanliga världen(Ordinary world) med hjälp av elixiret.( info om det här kommer senare)
Min lärare berättade att en del författare väljer att köra igång filmen med att visa begäret hos huvudkaraktären, och att de på så vis hoppas att få igång publiken från första scenen.(hm…jag skall väl erkänna att jag älskar när boken eller filmen kör igång på det viset, men…alla gillar det inte.)
Då har författaren hoppat över brist och behov hos karaktären och snabbt förpassat oss till själva händelsen i sig.
Han avrådde oss bestämt från att göra så, och jag lyder(nästan) alltid Kurt.
Innan filmen kommit för långt (Första fjärdedelen)måste du ha presenterat huvudkaraktärens vänner, bundsförvanter, mentorer.
En så kallad LIKARE är den som visar personens karaktär i början av filmen, En likare är t.ex grannen, arbetskamraten, vännen, barnen går ofta i samma skola, men det kan även vara en kurskamrat. Huvudkaraktären delar åsikter, handlingar och framtidsvisioner med en likare.
Likaren visar hur huvudkaraktärens värld ser ut när han/hon gått ned i andra delen av filmen(special world)
Det kan även finnas en FEJKVÄN (=han/hon sviker huvudkaraktären och går över till antagonistens sida)med i bilden, eller en MENTOR( en person som tidigare gjort det huvudkaraktären skall göra, och kan ge råd som dock huvudkaraktären ignorerar)
En MENTOR kan vara vem som helst, men han/hon MÅSTE ge råd till huvudkaraktären i början av filmen som inte förrän i slutet på filmen blir förståeliga för huvudkaraktären. Många gånger för att han/hon inte velat ta till sig och lyssnat på mentorn.
Om mentorn följer med till ¾ och 4/4 av filmen MÅSTE han låta huvudkaraktären inse mentorns ordbetydelse själv, och ta slutstriden.
Ungefär vid ¾ av filmen får karaktären en aha-upplevelse och inser vad Mentorn menade.
Detta kallas för tvåpunktsavstämningen
Mentorn ger råd i början av filmen—huvudkaraktären lyssnar inte, kanske t.o.m ironiserar dem, men efter ¾ av filmen kommer råden igen(inte nödvändigtvis av mentorn, men samma ord) och då förstår huvudkaraktären betydelsen av dem.
När huvudkaraktären stött på antagonisten kliver vi ned i Special World, och det mina vänner kan lika gärna vara ett annat land, psyket(hjärnans innersta tankar), en annan plats eller en annan värld(rymden mm)
Den bästa antagonisten är den eller de(för det kan ibland finnas flera antagonister) som attackerar karaktärens stora brist, T.ex ett barn som
attackerar sin rökande förälder och tjatar om att han/hon skall sluta
Vem som än vill hindra huvudkaraktären att nå sitt mål är antagonist, och en riktigt bra antagonist försöker till och med tävla om samma mål.
onsdag 1 juni 2011
När det kör ihop sig
Ibland hittar man inget mer hos sin karaktär. En blank sida blänker retfullt mot en dag efter dag på datorn, och huvudet går på tomgång.
Då finns det fem gyllene manusfrågor.
Dessa är:
VEM?
VAD?
VARFÖR?
VAR?
NÄR?
Tolkningen av dem är fri, men ofta hjälper det igång hjärnan.
Då finns det fem gyllene manusfrågor.
Dessa är:
VEM?
VAD?
VARFÖR?
VAR?
NÄR?
Tolkningen av dem är fri, men ofta hjälper det igång hjärnan.
tisdag 31 maj 2011
Psykologen CG JUNG
Jag gav rådet att läsa psykologböcker för att få ihop bra karaktärer och CG JUNG har gett ut massor av böcker.
Det är lite plottrigt att läsa dem eftersom de ofta är med liten text och fyllda av ord, ord, ord, men som jag skrivit förut...han var inte dum den där gubben.
I de här böckerna hittar du köttet till dina karaktärer, hur de tänker, gör och hur deras inre jag kan speglas i filmmanuset.
Så här står det på nätet när jag googlar i hans namn:
I det omedvetna kan man hitta okända sidor av sig själv, som berikar livet och gör en till en mer mångsidig och hel människa. Att utvecklas och bli en hel människa är meningen med livet. Jung kallar denna process för individuation.
PERSONLIGHETSTYPER
Fyra sk funktionstyper kompletterar varandra: intellekt, emotion, varseblivning och intuition.
En typisk intellektuell människa, tex en forskare, är analytisk, logisk, tematisk och lever i sina tankar. Samtidigt är en sådan människa dålig på känslor, intuition och samspel med andra människor och att få praktiska saker gjorda.
En utpräglat intelligent människa kan ha svårt för att hantera andra människor och få praktiska saker gjorda.
Känslomänniskor lägger större vikt vid känslor och relationer än tankar.
EXTRAVERT OCH INTROVERT
Så kommer dessa underliga ord igen, men ge inte upp det finns alltid en förklaring, och efter ett tag funderar man inte så mycket över betydelsen eftersom man lärt sig det på vägen.
En EXTRAVERT person är utåtriktad, och andra människor är det viktigaste i livet. Han eller hon skulle hellre leva på en planet med otrevliga människor än på en helt öde planet.
Det är viktigt med relationer och att bli bekräftad av andra människor.
En INTROVERT person däremot är inåtvänd och ointresserad av andra människor. En sådan person skulle hellre leva ensam på en planet än tillsammans med otrevliga människor.
För en introvert person är det viktigaste att duga i sina egna ögon, bekräftelse av andra är inte nödvändig.
Googlar jag vidare på individuationsprocessen hittar jag ännu mer. Kika själva så får ni se.
Nu vet jag inte om ni tycker det här verkar spännande, men jag har alltid varit fascinerad av människans psyke och plöjt igenom massor av böcker redan som liten.
Hoppas att ni får nytta av det jag skrivit.
Det är lite plottrigt att läsa dem eftersom de ofta är med liten text och fyllda av ord, ord, ord, men som jag skrivit förut...han var inte dum den där gubben.
I de här böckerna hittar du köttet till dina karaktärer, hur de tänker, gör och hur deras inre jag kan speglas i filmmanuset.
Så här står det på nätet när jag googlar i hans namn:
I det omedvetna kan man hitta okända sidor av sig själv, som berikar livet och gör en till en mer mångsidig och hel människa. Att utvecklas och bli en hel människa är meningen med livet. Jung kallar denna process för individuation.
PERSONLIGHETSTYPER
Fyra sk funktionstyper kompletterar varandra: intellekt, emotion, varseblivning och intuition.
En typisk intellektuell människa, tex en forskare, är analytisk, logisk, tematisk och lever i sina tankar. Samtidigt är en sådan människa dålig på känslor, intuition och samspel med andra människor och att få praktiska saker gjorda.
En utpräglat intelligent människa kan ha svårt för att hantera andra människor och få praktiska saker gjorda.
Känslomänniskor lägger större vikt vid känslor och relationer än tankar.
EXTRAVERT OCH INTROVERT
Så kommer dessa underliga ord igen, men ge inte upp det finns alltid en förklaring, och efter ett tag funderar man inte så mycket över betydelsen eftersom man lärt sig det på vägen.
En EXTRAVERT person är utåtriktad, och andra människor är det viktigaste i livet. Han eller hon skulle hellre leva på en planet med otrevliga människor än på en helt öde planet.
Det är viktigt med relationer och att bli bekräftad av andra människor.
En INTROVERT person däremot är inåtvänd och ointresserad av andra människor. En sådan person skulle hellre leva ensam på en planet än tillsammans med otrevliga människor.
För en introvert person är det viktigaste att duga i sina egna ögon, bekräftelse av andra är inte nödvändig.
Googlar jag vidare på individuationsprocessen hittar jag ännu mer. Kika själva så får ni se.
Nu vet jag inte om ni tycker det här verkar spännande, men jag har alltid varit fascinerad av människans psyke och plöjt igenom massor av böcker redan som liten.
Hoppas att ni får nytta av det jag skrivit.
Behov och begär
Något min lärare tjatade sig blå om var att vi ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG skulle glömma att visa karaktärens BRIST. Det var nästan det viktigaste i hela filmen.
BRIST= Behovet av något som tillhör vår naturliga existens, ett INRE behov. Någonting som är så grundläggande för karaktären att det är ett absolut måste för hennes liv.
Karaktären är paralyserad och ser inte själv bristen i början på filmen. Bristen skall vara så stark att den skall leda till att karaktären förändras i jaget under filmens gång.
Vet ni skillnaden på behov och begär?
Som exempel tar jag en alkoholist:
En alkoholist BEGÄR alkohol men hans/hennes BEHOV är att bli nykterist för att inte bryta sönder sitt liv i beståndsdelar och förstöra det totalt.
BEHOVET är vad karaktären måste ha inombords för att överleva. Något som tillhör vår naturliga existens. Ofta innebär det att komma över sina svagheter, komma över sin BRIST och förändras.
BEGÄRET är vad karaktären vill ha utifrån.
I manuset visar man huvudkaraktärens BEHOV genom den BRIST hon har.
Snurrigt? Jag och mina kamrater visste i början varken ut eller in. Många nya ord, och många nya vinklingar som man i vardagen sällan tänker på.
Men nu blir det ännu krångligare:
Karaktären skall inte vara medveten om sitt BEHOV i början av historien
Men hon/han får inte bli för snabbt medveten om det heller. Pö om pö skapar du aha-upplevelser där hon/han förstår saker.
Inte förrän efter ¾ av filmen kan du göra henne/honom medveten om behovet.
Dessutom skall du ge karaktären både ett moraliskt behov (dvs det han/hon tillåter sig att göra mot andra) och ett psykologiskt behov.(Något som skadar karaktären själv)
På det sättet skapar du en innehållsrik karaktär, och kan hitta många olika vägar till hennes/hans beteende i manuset. Du ger dig själv helt enkelt en större bild av karaktären. Något som gör att publiken berörs djupare.
Sedan vet ju alla att ingen är perfekt, och att då skapa en perfekt person gör att filmen fallerar.
Det finns en mycket enkel tumregel för att skapa det moraliska behovet:
FÖR ATT HA ETT MORALISKT BEHOV MÅSTE KARAKTÄREN HA SÅRAT MINST EN PERSON I BÖRJAN PÅ BERÄTTELSEN.
Ett superbra exempel på det är filmen LIVET FRÅN DEN LJUSA SIDAN med underbara Jack Nicholson i huvudrollen.
Jag skrattade nästan när jag såg den på kursen. Ett superbt intåg i karaktären. Ingen i publiken kan missa alla hans problem. Ingen…
Man går helt enkelt tillbaka till backstoryn och rotar lite i vilket beslut som togs av karaktären när han/hon råkade ut för något. Det så kallade barndomsbeslutet. Pga det beslutet sårar karaktären andra.
Ännu en sak jag lärde var att man skall visa karaktärens problem från ruta ett i filmen. Hur många historier börjar inte med att karaktären är i ett problem? Och vem har inte sett en film där första sekvensen är en fajt, eller varför inte en kärleksscen fylld av trubbel?
Tricken man använder för att skapa en karaktär med moraliskt behov är många, men kort sagt är det så att man börjar med det psykologiska behovet, för att därifrån fundera över vilken omoralisk handling som kan plockas fram ur den.
Slutligen gräver man djupare och drar ut den moraliska svagheten och vilket behov som kommer ur den.
Min andra lärare Fredrik Lindqvist hittade en artikel i DN.
Där kan ni läsa om människans moral. En mycket intressant artikel vars fakta man kan använda i sitt skrivande.
Jag själv läser massor av psykologi för att försöka förstå, men framförallt hitta spännande detaljer i en människas psyke.
Om ni bara visste hur mycket jag plockar från det jag läser. I min twistade skalle bildar orden stommen till en person, och successivt klär jag på personen olika karaktärsdrag, och slutligen kläderna och frisyr.
Det är nästan som när jag lekte med pappersdockor som liten och hade olika rollspel med dem efteråt.
Barbiedockor har aldrig funnits i min värld. De var töntiga tyckte jag…alltför smala med bröst till månen och oftast blonda. Stort no, no.
Min lilla dotter däremot älskar dessa vanskapta kvinnor och har i dagsläget en sisådär 16- 20 stycken. Hon spelar hela pjäser med dem, och hittar även på berättelser om allt möjligt när vi åker bilen till skolan.
Barn föds med fantasi så det gäller bara att hitta igen den där barnsliga ådran som vuxen så kommer allt annat av sig själv.
Historierna vi skriver bottnar ofta i det vi själva upplevt eller beskådat på nära håll.
Minnen vi suddat ut kommer i drömmen och vältrar sig ut när fingrarna nuddat vid tangenterna. Ord vi hört, saker vi sett på teven…ja allt det där har vi i våra huvuden när filmen skapas.
Alla har vi en historia som är värd att berättas, alla har någon gång problem eller sorger vars innehåll vi kan använda i filmens värld.
Nästa gång skall vi prata om psykologen CG JUNG
BRIST= Behovet av något som tillhör vår naturliga existens, ett INRE behov. Någonting som är så grundläggande för karaktären att det är ett absolut måste för hennes liv.
Karaktären är paralyserad och ser inte själv bristen i början på filmen. Bristen skall vara så stark att den skall leda till att karaktären förändras i jaget under filmens gång.
Vet ni skillnaden på behov och begär?
Som exempel tar jag en alkoholist:
En alkoholist BEGÄR alkohol men hans/hennes BEHOV är att bli nykterist för att inte bryta sönder sitt liv i beståndsdelar och förstöra det totalt.
BEHOVET är vad karaktären måste ha inombords för att överleva. Något som tillhör vår naturliga existens. Ofta innebär det att komma över sina svagheter, komma över sin BRIST och förändras.
BEGÄRET är vad karaktären vill ha utifrån.
I manuset visar man huvudkaraktärens BEHOV genom den BRIST hon har.
Snurrigt? Jag och mina kamrater visste i början varken ut eller in. Många nya ord, och många nya vinklingar som man i vardagen sällan tänker på.
Men nu blir det ännu krångligare:
Karaktären skall inte vara medveten om sitt BEHOV i början av historien
Men hon/han får inte bli för snabbt medveten om det heller. Pö om pö skapar du aha-upplevelser där hon/han förstår saker.
Inte förrän efter ¾ av filmen kan du göra henne/honom medveten om behovet.
Dessutom skall du ge karaktären både ett moraliskt behov (dvs det han/hon tillåter sig att göra mot andra) och ett psykologiskt behov.(Något som skadar karaktären själv)
På det sättet skapar du en innehållsrik karaktär, och kan hitta många olika vägar till hennes/hans beteende i manuset. Du ger dig själv helt enkelt en större bild av karaktären. Något som gör att publiken berörs djupare.
Sedan vet ju alla att ingen är perfekt, och att då skapa en perfekt person gör att filmen fallerar.
Det finns en mycket enkel tumregel för att skapa det moraliska behovet:
FÖR ATT HA ETT MORALISKT BEHOV MÅSTE KARAKTÄREN HA SÅRAT MINST EN PERSON I BÖRJAN PÅ BERÄTTELSEN.
Ett superbra exempel på det är filmen LIVET FRÅN DEN LJUSA SIDAN med underbara Jack Nicholson i huvudrollen.
Man går helt enkelt tillbaka till backstoryn och rotar lite i vilket beslut som togs av karaktären när han/hon råkade ut för något. Det så kallade barndomsbeslutet. Pga det beslutet sårar karaktären andra.
Ännu en sak jag lärde var att man skall visa karaktärens problem från ruta ett i filmen. Hur många historier börjar inte med att karaktären är i ett problem? Och vem har inte sett en film där första sekvensen är en fajt, eller varför inte en kärleksscen fylld av trubbel?
Tricken man använder för att skapa en karaktär med moraliskt behov är många, men kort sagt är det så att man börjar med det psykologiska behovet, för att därifrån fundera över vilken omoralisk handling som kan plockas fram ur den.
Slutligen gräver man djupare och drar ut den moraliska svagheten och vilket behov som kommer ur den.
Min andra lärare Fredrik Lindqvist hittade en artikel i DN.
Där kan ni läsa om människans moral. En mycket intressant artikel vars fakta man kan använda i sitt skrivande.
Jag själv läser massor av psykologi för att försöka förstå, men framförallt hitta spännande detaljer i en människas psyke.
Om ni bara visste hur mycket jag plockar från det jag läser. I min twistade skalle bildar orden stommen till en person, och successivt klär jag på personen olika karaktärsdrag, och slutligen kläderna och frisyr.
Det är nästan som när jag lekte med pappersdockor som liten och hade olika rollspel med dem efteråt.
Barbiedockor har aldrig funnits i min värld. De var töntiga tyckte jag…alltför smala med bröst till månen och oftast blonda. Stort no, no.
Min lilla dotter däremot älskar dessa vanskapta kvinnor och har i dagsläget en sisådär 16- 20 stycken. Hon spelar hela pjäser med dem, och hittar även på berättelser om allt möjligt när vi åker bilen till skolan.
Barn föds med fantasi så det gäller bara att hitta igen den där barnsliga ådran som vuxen så kommer allt annat av sig själv.
Historierna vi skriver bottnar ofta i det vi själva upplevt eller beskådat på nära håll.
Minnen vi suddat ut kommer i drömmen och vältrar sig ut när fingrarna nuddat vid tangenterna. Ord vi hört, saker vi sett på teven…ja allt det där har vi i våra huvuden när filmen skapas.
Alla har vi en historia som är värd att berättas, alla har någon gång problem eller sorger vars innehåll vi kan använda i filmens värld.
Nästa gång skall vi prata om psykologen CG JUNG
Länk till filmproducent
Här får du en länk till ett litet reportage där en manusförfattare träffar en producent och får sitt manus uppvisat
Länkar till gamla filmmanus
Kika in på den här länken så hittar du en massa gamla manus du kan läsa och få inspiration av.
Surfa gärna runt på bloggen, för det dräller av goa tips, jag lovar
Surfa gärna runt på bloggen, för det dräller av goa tips, jag lovar
Hur ser man att tiden går?
Det klassiska är att publiken får se en klocka ändra tid, eller att årstiderna växlar, men andra sätt är ljus som brinner, en kalender som bläddras, blommor som vissnar, rynkor i ansiktet, ytan på ett hus.
Kan ni ge fler exempel? Dela gärna med er till oss andra.
Ibland förändras inget annat än samtalet mellan karaktärerna, och då gäller det att publiken är alert.
Det bästa är att visa tidsförändringen i bilder.
Om igen påminner jag er om min lärares visdomsord.
DET MAN INTE SER, FINNS INTE
"Pimsan" mejlade mig det här:
I filmen "De älskande vid polcirklen" av spanjoren Julio Medem så finns ett väldigt fint grepp att ändra tiden. Huvudpersonerna vars berättelser det växlar mellan är små. De sitter i en bil. Då bilen måste tvärbromsa flyger de alla framåt. En bil står i vägen. Då de flyger bakåt igen är de många år äldre.
Personligen är jag väldigt förtjust i just det greppet i den filmen. Det är snyggt och innovativt gjort.
I bilden kan man göra en cirkelgång och då man återkommer är de äldre.
Man kan använda sig av flashbacks före övergången och då man kommer tillbaks så är karaktären äldre för varje gång.
Man kan använda...murgröna som växer mer och mer på ett hus.
En kvinna vars mage växer(graviditet).
Allt är också beroende på hur lång tid som ska ha gått. Hur folk blir tjockare eller smalare, gråare,rynkigare.
Hur miljön och karaktären verkar out of sync.
Allt beror ju också på vilka karaktärer man använder sig av...vilka egenskaper,begär och speciella egenskaper. Man kan tynga på dessa....till exempel. om man skriver om en författare...då blir det fler och fler blad/böcker på bordet, glasögon hänger snett, mörker och ljus utanför växlar, kaffemuggen är tom och är full igen etc...om man har en annan karaktär kan man lägga tyngdpunkt just vid dennes speciella sysselsättning.
Förändringar överlag är effektiva grepp. Årstider som ändras. Föremål som flyttas i effektiva jump cuts.(ex. mer och mer föremål på ett bord eller mindre och mindre föremål) Har också för mig att i Aronofsky´s "Requiem for a Dream"...dessa jumpcuts är högst tydliga, vilket förstärks av ljuden.
Ljud är mycket effektivt att använda sig av. Tickande klocka till exempel.
Har du fler tips? Kommentera
Kan ni ge fler exempel? Dela gärna med er till oss andra.
Ibland förändras inget annat än samtalet mellan karaktärerna, och då gäller det att publiken är alert.
Det bästa är att visa tidsförändringen i bilder.
Om igen påminner jag er om min lärares visdomsord.
DET MAN INTE SER, FINNS INTE
"Pimsan" mejlade mig det här:
I filmen "De älskande vid polcirklen" av spanjoren Julio Medem så finns ett väldigt fint grepp att ändra tiden. Huvudpersonerna vars berättelser det växlar mellan är små. De sitter i en bil. Då bilen måste tvärbromsa flyger de alla framåt. En bil står i vägen. Då de flyger bakåt igen är de många år äldre.
Personligen är jag väldigt förtjust i just det greppet i den filmen. Det är snyggt och innovativt gjort.
I bilden kan man göra en cirkelgång och då man återkommer är de äldre.
Man kan använda sig av flashbacks före övergången och då man kommer tillbaks så är karaktären äldre för varje gång.
Man kan använda...murgröna som växer mer och mer på ett hus.
En kvinna vars mage växer(graviditet).
Allt är också beroende på hur lång tid som ska ha gått. Hur folk blir tjockare eller smalare, gråare,rynkigare.
Hur miljön och karaktären verkar out of sync.
Allt beror ju också på vilka karaktärer man använder sig av...vilka egenskaper,begär och speciella egenskaper. Man kan tynga på dessa....till exempel. om man skriver om en författare...då blir det fler och fler blad/böcker på bordet, glasögon hänger snett, mörker och ljus utanför växlar, kaffemuggen är tom och är full igen etc...om man har en annan karaktär kan man lägga tyngdpunkt just vid dennes speciella sysselsättning.
Förändringar överlag är effektiva grepp. Årstider som ändras. Föremål som flyttas i effektiva jump cuts.(ex. mer och mer föremål på ett bord eller mindre och mindre föremål) Har också för mig att i Aronofsky´s "Requiem for a Dream"...dessa jumpcuts är högst tydliga, vilket förstärks av ljuden.
Ljud är mycket effektivt att använda sig av. Tickande klocka till exempel.
Har du fler tips? Kommentera
Filmmanuset färdigskrivet?
Här får ni en länk till Instant Access to Entertainment Data eller IMDbPro.com
https://secure.imdb.com/signup/index.html?d=IMDbTabNB
Där hittar du hjälp att få kontakt med filmbolag mm.
Just nu har de fjorton dagars GRATIS prövotid, men annars är det dyrt som skam.
https://secure.imdb.com/signup/index.html?d=IMDbTabNB
Där hittar du hjälp att få kontakt med filmbolag mm.
Just nu har de fjorton dagars GRATIS prövotid, men annars är det dyrt som skam.
Vad är kontext?
Så här står det i Wikipedia:
”Kontext betyder omständigheter, sammanhang, omgivning, eller övergripande situation.”
Och i stora drag är det precis vad det handlar om när en filmmanusförfattare pratar om kontext.
Min lärare Kurt Öberg pratade ofta om hur viktigt det var att försöka presentera omgivningen, vilket land filmen utspelar sig i, årtionde med mera så fort som möjligt så att publiken snabbt förstår, och kan leva sig in i scenerna.
Ett trick som man kan se i många filmer är det så kallade hembiträdestricket när en kvinna kommer till ett hus för att söka jobb, och blir presenterad för familjen, visad i huset, och informerad om släkt och vänner runtom.
Detta fungerar lika bra med en flick- eller pojkvän som kommer första gången på besök hos svärföräldrarna.
Ännu ett smart trick är taxichauffören som åker runt i stan på jakt efter kunder, och scannar av gatorna.
Det viktiga i scenen är att karaktärerna presenteras för någon annan så att publiken får informationen via bilder.
Det är ett välkänt faktum att det som inte syns, finns inte. En mening jag skrivit upp med svart tjock tusch på väggen där mina skriverier pågår.
DET SOM INTE SYNS, FINNS INTE
Många författare hastar förbi det här och kan då drabbas av fenomenet publik som inte fattar ett dugg av det de ser, och sedan måste bearbetas extra mycket för att hänga med i filmen.
Den som går på en film vill helst vara med i händelserna, och en manusförfattares dröm är när publiken gråter på rätt ställe, och skriker när skådespelaren gör det.
Nästa gång blir det lite prat om behovslinjen i en film, och skillnaden på behov och begär som numera finns intryckt in i minsta cell i min hjärna efter tuff bearbetning av Kurt Öberg. Jag började jämföra honom med min tuffa tysklärarinna efter några veckor, och berättade skrattande det för honom efter ytterligare några veckor.
Man lär sig saker om de bankas in tillräckligt intensivt och ofta, jag lovar.
”Kontext betyder omständigheter, sammanhang, omgivning, eller övergripande situation.”
Och i stora drag är det precis vad det handlar om när en filmmanusförfattare pratar om kontext.
Min lärare Kurt Öberg pratade ofta om hur viktigt det var att försöka presentera omgivningen, vilket land filmen utspelar sig i, årtionde med mera så fort som möjligt så att publiken snabbt förstår, och kan leva sig in i scenerna.
Ett trick som man kan se i många filmer är det så kallade hembiträdestricket när en kvinna kommer till ett hus för att söka jobb, och blir presenterad för familjen, visad i huset, och informerad om släkt och vänner runtom.
Detta fungerar lika bra med en flick- eller pojkvän som kommer första gången på besök hos svärföräldrarna.
Ännu ett smart trick är taxichauffören som åker runt i stan på jakt efter kunder, och scannar av gatorna.
Det viktiga i scenen är att karaktärerna presenteras för någon annan så att publiken får informationen via bilder.
Det är ett välkänt faktum att det som inte syns, finns inte. En mening jag skrivit upp med svart tjock tusch på väggen där mina skriverier pågår.
DET SOM INTE SYNS, FINNS INTE
Många författare hastar förbi det här och kan då drabbas av fenomenet publik som inte fattar ett dugg av det de ser, och sedan måste bearbetas extra mycket för att hänga med i filmen.
Den som går på en film vill helst vara med i händelserna, och en manusförfattares dröm är när publiken gråter på rätt ställe, och skriker när skådespelaren gör det.
Nästa gång blir det lite prat om behovslinjen i en film, och skillnaden på behov och begär som numera finns intryckt in i minsta cell i min hjärna efter tuff bearbetning av Kurt Öberg. Jag började jämföra honom med min tuffa tysklärarinna efter några veckor, och berättade skrattande det för honom efter ytterligare några veckor.
Man lär sig saker om de bankas in tillräckligt intensivt och ofta, jag lovar.
Skrivuppgift nummer 2
Backstory till karaktären
När man skall skapa karaktären är nästan det viktigaste att du har en bra så kallad ghost (= bakgrund, det som hänt innan filmen börjar, så kallad backstory på manusförfattarspråk)
Där hittar du svaren på hur karaktären reagerar på saker, och varför han säger eller gör på ett speciellt sätt. Rädslor, ord, hur han/hon väljer att göra i situationer.
Det kan vara till exempel att en kvinna blivit utsatt för övergrepp av sin far, och i ett vuxet förhållande jämför killarna med honom.
I en freudiansk berättelse behövs ghostscenen i slutet, för Freuds övertygelse var att barndomsupplevelser var nyckeln till beteendet hos personen senare. Läs gärna hans böcker. Det finns mycket för oss författare att hämta där.
I en existentiell har ghosten ingen betydelse för slutet.
Som ung läste jag jättemycket psykologi eftersom jag var mycket intresserad av hur människors hjärnor fungerar, och i filmmanusförfattarkursen jag gick nyss ramlade jag in på samma spår och har på eget bevåg läst Jung, Freud mm, och en hel del barnpsykologi.
Ghosten visas inte för produktionsbolaget, det är författarens plattform som han/hon hämtar orsak och verkan i filmen. Det som allt bygger på helt enkelt.
Visst kan du börja filmen som en saga, med ”Det var en gång…, men jag själv föredrar det lite halvbrutala sättet att kastas in i filmen och låta den som läser fyllas av frågor från sida ett.
Jag tror att det är ett bra sätt, men naturligtvis testar jag andra sätt.
Ni som blir nyfiken på mitt "vanliga" skrivande hittar en hel del på min hemsida http://www.anithaostlund.se/ som du hittar här.
I mitt Bergmanmanus som jag påbörjade av ren nyfikenhet börjar det med en bedräglig bild av lugn, som snabbt eskalerar och får den som ser det att grimasera av fasa.
Jag älskar att provocera, och beröra människor djup med det jag skriver, och ofta, ofta handlar novellerna om något jag själv brinner för. Kvinnomisshandel, övergrepp på barn, fattigdom, utslagna människor.
Hur börjar man?
Det börjar ofta med att jag sätter mig i ett mörkt rum och ”ser” personen framför mig, sedan frågar jag mig själv om min bakgrund, vad som skrämmer mig mest, och om det är något särskilt jag drömmer om. Kort sagt det centrala i en människas liv, det som formar och styr.
En film kan också börja med en vacker naturbild, och långsam inzoomning till en punkt.
Alla metoder är tillåtna, och om du kan hitta ett udda sätt att starta en film kan det vara det som får produktionsbolaget att fastna för just den
Det viktiga är att du skapar en bakgrund till karaktären, deras historia några generationer bakåt, vänskapsband, släktförhållanden, jobbet.
Det som hänt innan filmen börjat.
Naturligtvis är det bra om karaktären har en spännande händelserik, konfliktfylld bakgrund. Det ger mer att jobba med, och fler spänningsmoment.
Nästa gång skall jag prata om ytterligare en viktig del i filmen: Kontext
Där hittar du svaren på hur karaktären reagerar på saker, och varför han säger eller gör på ett speciellt sätt. Rädslor, ord, hur han/hon väljer att göra i situationer.
Det kan vara till exempel att en kvinna blivit utsatt för övergrepp av sin far, och i ett vuxet förhållande jämför killarna med honom.
I en freudiansk berättelse behövs ghostscenen i slutet, för Freuds övertygelse var att barndomsupplevelser var nyckeln till beteendet hos personen senare. Läs gärna hans böcker. Det finns mycket för oss författare att hämta där.
I en existentiell har ghosten ingen betydelse för slutet.
Som ung läste jag jättemycket psykologi eftersom jag var mycket intresserad av hur människors hjärnor fungerar, och i filmmanusförfattarkursen jag gick nyss ramlade jag in på samma spår och har på eget bevåg läst Jung, Freud mm, och en hel del barnpsykologi.
Ghosten visas inte för produktionsbolaget, det är författarens plattform som han/hon hämtar orsak och verkan i filmen. Det som allt bygger på helt enkelt.
Visst kan du börja filmen som en saga, med ”Det var en gång…, men jag själv föredrar det lite halvbrutala sättet att kastas in i filmen och låta den som läser fyllas av frågor från sida ett.
Jag tror att det är ett bra sätt, men naturligtvis testar jag andra sätt.
Ni som blir nyfiken på mitt "vanliga" skrivande hittar en hel del på min hemsida http://www.anithaostlund.se/ som du hittar här.
I mitt Bergmanmanus som jag påbörjade av ren nyfikenhet börjar det med en bedräglig bild av lugn, som snabbt eskalerar och får den som ser det att grimasera av fasa.
Jag älskar att provocera, och beröra människor djup med det jag skriver, och ofta, ofta handlar novellerna om något jag själv brinner för. Kvinnomisshandel, övergrepp på barn, fattigdom, utslagna människor.
Hur börjar man?
Det börjar ofta med att jag sätter mig i ett mörkt rum och ”ser” personen framför mig, sedan frågar jag mig själv om min bakgrund, vad som skrämmer mig mest, och om det är något särskilt jag drömmer om. Kort sagt det centrala i en människas liv, det som formar och styr.
En film kan också börja med en vacker naturbild, och långsam inzoomning till en punkt.
Alla metoder är tillåtna, och om du kan hitta ett udda sätt att starta en film kan det vara det som får produktionsbolaget att fastna för just den
Det viktiga är att du skapar en bakgrund till karaktären, deras historia några generationer bakåt, vänskapsband, släktförhållanden, jobbet.
Det som hänt innan filmen börjat.
Naturligtvis är det bra om karaktären har en spännande händelserik, konfliktfylld bakgrund. Det ger mer att jobba med, och fler spänningsmoment.
Nästa gång skall jag prata om ytterligare en viktig del i filmen: Kontext
Skrivuppgift nummer 1
Jag använder programmet Celtex som är gratis och du hittar här
Det finns både för Mac och pc
Min kombattant Björn på sajten 1av3.se efterlyste en skrivuppgift, och här kommer den:
Dagens skrivuppgift blir att göra en kort scen där du visar en man och en kvinna som pratar om en sak, men menar en annan.
Med det menar jag t.ex att man via filmen kan visa miner mm, medan personen pratar på ett annat sätt.
Kika gärna in på www.1av3.se där jag startat en filmmanusgrupp som förvisso är lite lågmäld, men sakta samlar människor som älskar att skriva filmmanus
Det finns både för Mac och pc
Min kombattant Björn på sajten 1av3.se efterlyste en skrivuppgift, och här kommer den:
Dagens skrivuppgift blir att göra en kort scen där du visar en man och en kvinna som pratar om en sak, men menar en annan.
Med det menar jag t.ex att man via filmen kan visa miner mm, medan personen pratar på ett annat sätt.
Kika gärna in på www.1av3.se där jag startat en filmmanusgrupp som förvisso är lite lågmäld, men sakta samlar människor som älskar att skriva filmmanus
Klippa och klistra i manus
Min lärare påpekade gång på gång faran med att klippa och klistra i ett manus.
Det är mycket bättre att printa ut texten, och göra nytt med den som mall. Du anar inte vad som kan poppa fram ur hjärnans skrymsle.
Jag klipper och klistrar lite, men försöker att göra som Kurt Öberg sade, och det har blivit ett antal nya vinklar på filmen.
Det som är viktigt när man gör såhär är att spara det man skrivit, och inte bara sudda det man tidigare skrivit.
När vi kom till manuskursens första dag sade Kurt till oss med bestämd röst.
"Kom ihåg att ni har talangen, vi kan bara guida er igenom skapandet, och ge råd. Hade ni inte haft talang skulle ni inte sitta här."
Det är många som har svårt att få rutin på skrivandet, och fingrarna trycker på helt andra knappar än de ska. Facebook är ett bra exempel på sätt att bli distraherad, youtube ett annat.
Det är mycket bättre att printa ut texten, och göra nytt med den som mall. Du anar inte vad som kan poppa fram ur hjärnans skrymsle.
Jag klipper och klistrar lite, men försöker att göra som Kurt Öberg sade, och det har blivit ett antal nya vinklar på filmen.
Det som är viktigt när man gör såhär är att spara det man skrivit, och inte bara sudda det man tidigare skrivit.
När vi kom till manuskursens första dag sade Kurt till oss med bestämd röst.
"Kom ihåg att ni har talangen, vi kan bara guida er igenom skapandet, och ge råd. Hade ni inte haft talang skulle ni inte sitta här."
Det är många som har svårt att få rutin på skrivandet, och fingrarna trycker på helt andra knappar än de ska. Facebook är ett bra exempel på sätt att bli distraherad, youtube ett annat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)