BRIST= Behovet av något som tillhör vår naturliga existens, ett INRE behov. Någonting som är så grundläggande för karaktären att det är ett absolut måste för hennes liv.
Karaktären är paralyserad och ser inte själv bristen i början på filmen. Bristen skall vara så stark att den skall leda till att karaktären förändras i jaget under filmens gång.
Vet ni skillnaden på behov och begär?
Som exempel tar jag en alkoholist:
En alkoholist BEGÄR alkohol men hans/hennes BEHOV är att bli nykterist för att inte bryta sönder sitt liv i beståndsdelar och förstöra det totalt.
BEHOVET är vad karaktären måste ha inombords för att överleva. Något som tillhör vår naturliga existens. Ofta innebär det att komma över sina svagheter, komma över sin BRIST och förändras.
BEGÄRET är vad karaktären vill ha utifrån.
I manuset visar man huvudkaraktärens BEHOV genom den BRIST hon har.
Snurrigt? Jag och mina kamrater visste i början varken ut eller in. Många nya ord, och många nya vinklingar som man i vardagen sällan tänker på.
Men nu blir det ännu krångligare:
Karaktären skall inte vara medveten om sitt BEHOV i början av historien
Men hon/han får inte bli för snabbt medveten om det heller. Pö om pö skapar du aha-upplevelser där hon/han förstår saker.
Inte förrän efter ¾ av filmen kan du göra henne/honom medveten om behovet.
Dessutom skall du ge karaktären både ett moraliskt behov (dvs det han/hon tillåter sig att göra mot andra) och ett psykologiskt behov.(Något som skadar karaktären själv)
På det sättet skapar du en innehållsrik karaktär, och kan hitta många olika vägar till hennes/hans beteende i manuset. Du ger dig själv helt enkelt en större bild av karaktären. Något som gör att publiken berörs djupare.
Sedan vet ju alla att ingen är perfekt, och att då skapa en perfekt person gör att filmen fallerar.
Det finns en mycket enkel tumregel för att skapa det moraliska behovet:
FÖR ATT HA ETT MORALISKT BEHOV MÅSTE KARAKTÄREN HA SÅRAT MINST EN PERSON I BÖRJAN PÅ BERÄTTELSEN.
Ett superbra exempel på det är filmen LIVET FRÅN DEN LJUSA SIDAN med underbara Jack Nicholson i huvudrollen.
Man går helt enkelt tillbaka till backstoryn och rotar lite i vilket beslut som togs av karaktären när han/hon råkade ut för något. Det så kallade barndomsbeslutet. Pga det beslutet sårar karaktären andra.
Ännu en sak jag lärde var att man skall visa karaktärens problem från ruta ett i filmen. Hur många historier börjar inte med att karaktären är i ett problem? Och vem har inte sett en film där första sekvensen är en fajt, eller varför inte en kärleksscen fylld av trubbel?
Tricken man använder för att skapa en karaktär med moraliskt behov är många, men kort sagt är det så att man börjar med det psykologiska behovet, för att därifrån fundera över vilken omoralisk handling som kan plockas fram ur den.
Slutligen gräver man djupare och drar ut den moraliska svagheten och vilket behov som kommer ur den.
Min andra lärare Fredrik Lindqvist hittade en artikel i DN.
Där kan ni läsa om människans moral. En mycket intressant artikel vars fakta man kan använda i sitt skrivande.
Jag själv läser massor av psykologi för att försöka förstå, men framförallt hitta spännande detaljer i en människas psyke.
Om ni bara visste hur mycket jag plockar från det jag läser. I min twistade skalle bildar orden stommen till en person, och successivt klär jag på personen olika karaktärsdrag, och slutligen kläderna och frisyr.
Det är nästan som när jag lekte med pappersdockor som liten och hade olika rollspel med dem efteråt.
Barbiedockor har aldrig funnits i min värld. De var töntiga tyckte jag…alltför smala med bröst till månen och oftast blonda. Stort no, no.
Min lilla dotter däremot älskar dessa vanskapta kvinnor och har i dagsläget en sisådär 16- 20 stycken. Hon spelar hela pjäser med dem, och hittar även på berättelser om allt möjligt när vi åker bilen till skolan.
Barn föds med fantasi så det gäller bara att hitta igen den där barnsliga ådran som vuxen så kommer allt annat av sig själv.
Historierna vi skriver bottnar ofta i det vi själva upplevt eller beskådat på nära håll.
Minnen vi suddat ut kommer i drömmen och vältrar sig ut när fingrarna nuddat vid tangenterna. Ord vi hört, saker vi sett på teven…ja allt det där har vi i våra huvuden när filmen skapas.
Alla har vi en historia som är värd att berättas, alla har någon gång problem eller sorger vars innehåll vi kan använda i filmens värld.
Nästa gång skall vi prata om psykologen CG JUNG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar