Jag är manusförfattare

Det jag skall tala om nu är nog det viktigaste i hela skrivprocessen:

Nämligen att man måste se sig själv som manusförfattare, och ingen liten hobbytant eller hobbygubbe som skriver som fritidsintresse.

För visst är det lite så att man ursäktar sig inför släkt och vänner, och inte riktigt vågar ta orden i sin mun.Det ger dem utrymme att racka ned på det man gör, och minska ned betydelsen av ens manus som blivit skapat endast genom hjärnan på ingen annan än en själv.

Kom igen nu allihop...

Säg dem flera gånger om dagen för dig själv, och framför all när du presenterar dig själv för en ny bekantskap. Inled konversationen med orden. "Hej, jag är manusförfattare..."

För om man själv inte tror på det man gör, vem kommer då att göra det?