lördag 18 juni 2011

Jag är manusförfattare

Det jag skall tala om nu är nog det viktigaste i hela skrivprocessen:
Nämligen att man måste se sig själv som manusförfattare, och ingen liten hobbytant eller hobbygubbe som skriver som fritidsintresse.
För visst är det lite så att man ursäktar sig inför släkt och vänner, och inte riktigt vågar ta orden i sin mun.Det ger dem utrymme att racka ned på det man gör, och minska ned betydelsen av ens manus som blivit skapat endast genom hjärnan på ingen annan än en själv.
Kom igen nu allihop...
Säg dem flera gånger om dagen för dig själv, och framför all när du presenterar dig själv för en ny bekantskap. Inled konversationen med orden. "Hej, jag är manusförfattare..."

För om man själv inte tror på det man gör, vem kommer då att göra det?

Filmskrivarsajter

Här kommer några sajtadresser där likasinnade delar med sig av det de gör och vet om filmskrivande.


Vet du fler?
Lägg gärna till så skapar vi en lista som vi kan använda i vårt skapande.


fredag 10 juni 2011

Intentierande ögonblick/händelse

Ännu ett av dessa underliga ord som omger en manusförfattare.
Ett initierande ögonblick är det som startar krisen som leder till utveckling.
Låt mig ta ett exempel.
En katt promenerar längs gatan med svansen rakt upp som en plym. Han passerar en trädgård där det bor en familj som har hund, och den ser katten. 


DÄR är den initierande händelsen. Efter det ögonblicket händer massor…hunden hoppar över stängslet och jagar upp katten i ett träd, eller katten märker att hunden är i säkert förvar och triggar honom genom att gå fram och tillbaka framför stängslet så att hundstackaren får tuppjuck och skäller som besatt tills…voila…hundägaren tröttnar på kattens beteende och vill ge den en läxa. Han öppnar grinden och släpper ut hunden som kastar sig över kattskrället som river hunden, som…ja ni förstår vad jag menar.
Något måste hända för att driva in karaktären i en kris som sedan leder till utveckling.


Den påbörjar intrigen och triggar ofta begäret hos huvudkaraktären.
Titta bara på grodprinsessan som gråtande ber grodan att hämta hennes guldkula, men sedan snabbt springer därifrån utan att stå för det hon lovade. Sveket är det initierande ögonblicket.
Huvudkaraktären MÅSTE initiera sin egen problematik.
Detta måste snabbt som attan leda till antagonism.
(Antagonism= Antagonist är motståndaren, den som vill hindra huvudkaraktären genom att försvåra för honom/henne. Personen har ofta ett annat begär/behov än huvudkaraktären, och är den som attackerar huvudkaraktärens svaghet.)

DET RÄCKER MED ATT EN ANTAGONIST ATTACKERAR, OCH TIDEN ÄR BRA ATT ANVÄNDA SOM ANTAGONIST FÖR DRAMAT

Protagonist= huvudkaraktären

En bra initierande händelse sätter igång begäret att få något utifrån.

BEGÄR= Behovet av något utifrån (alkoholistens begär är alkohol, men hans behov är att sluta dricka)
Du visar huvudkaraktärens BEGÄR genom det hon kräver utifrån. Det skall vara ett så starkt begär att hon nästan går under om hon inte får det. Stora gester, och starka scener. Det är hennes stora MÅL
Detta måste göras i början av filmen

Bristen som ni visar måste få ett slut vid slutet av filmen(så kallad klimax), men det är viktigt att ni visar att huvudkaraktären inte vet om sin brist förrän vid Apotheosien.

APOTHEOSIEN= Huvudkaraktären blir gudaförklarad av media, vänner, sambo mm eftersom hon lyckats med sitt uppdrag. Det kan vara en insikt om något, hur hon/han läker det som är sjukt i sitt liv, eller hur en sjukdom botas. Det gamla jaget är borta och kvar står ett nytt bättre jag.

Begärslinjen bör vara jämnstark med intrigen och det motstånd den möter annars blir det inget drama.
Tragedier är byggda av begär

Begärslinjen byts ALLTID ut vid det så kallade dödsögonblicket.(vi pratar om det senare)
Ur det växer ett nytt begär fram som leder in i den vanliga världen(Ordinary world) med hjälp av elixiret.( info om det här kommer senare)

Min lärare berättade att en del författare väljer att köra igång filmen med att visa begäret hos huvudkaraktären, och att de på så vis hoppas att få igång publiken från första scenen.(hm…jag skall väl erkänna att jag älskar när boken eller filmen kör igång på det viset, men…alla gillar det inte.)
Då har författaren hoppat över brist och behov hos karaktären och snabbt förpassat oss till själva händelsen i sig.
Han avrådde oss bestämt från att göra så, och jag lyder(nästan) alltid Kurt.

Innan filmen kommit för långt (Första fjärdedelen)måste du ha presenterat huvudkaraktärens vänner, bundsförvanter, mentorer.
En så kallad LIKARE är den som visar personens karaktär i början av filmen, En likare är t.ex grannen, arbetskamraten, vännen, barnen går ofta i samma skola, men det kan även vara en kurskamrat. Huvudkaraktären delar åsikter, handlingar och framtidsvisioner med en likare.
Likaren visar hur huvudkaraktärens värld ser ut när han/hon gått ned i andra delen av filmen(special world)
Det kan även finnas en FEJKVÄN (=han/hon sviker huvudkaraktären och går över till antagonistens sida)med i bilden, eller en MENTOR( en person som tidigare gjort det huvudkaraktären skall göra, och kan ge råd som dock huvudkaraktären ignorerar)

En MENTOR kan vara vem som helst, men han/hon MÅSTE ge råd till huvudkaraktären i början av filmen som inte förrän i slutet på filmen blir förståeliga för huvudkaraktären. Många gånger för att han/hon inte velat ta till sig och lyssnat på mentorn.
Om mentorn följer med till ¾ och 4/4 av filmen MÅSTE han låta huvudkaraktären inse mentorns ordbetydelse själv, och ta slutstriden.
Ungefär vid ¾ av filmen får karaktären en aha-upplevelse och inser vad Mentorn menade.

Detta kallas för tvåpunktsavstämningen

Mentorn ger råd i början av filmen—huvudkaraktären lyssnar inte, kanske t.o.m ironiserar dem, men efter ¾ av filmen kommer råden igen(inte nödvändigtvis av mentorn, men samma ord) och då förstår huvudkaraktären betydelsen av dem.

När huvudkaraktären stött på antagonisten kliver vi ned i Special World, och det mina vänner kan lika gärna vara ett annat land, psyket(hjärnans innersta tankar), en annan plats eller en annan värld(rymden mm)

Den bästa antagonisten är den eller de(för det kan ibland finnas flera antagonister) som attackerar karaktärens stora brist, T.ex ett barn som
attackerar sin rökande förälder och tjatar om att han/hon skall sluta
Vem som än vill hindra huvudkaraktären att nå sitt mål är antagonist, och en riktigt bra antagonist försöker till och med tävla om samma mål.










onsdag 1 juni 2011

När det kör ihop sig

Ibland hittar man inget mer hos sin karaktär. En blank sida blänker retfullt mot en dag efter dag på datorn, och huvudet går på tomgång.
Då finns det fem gyllene manusfrågor.
Dessa är:

VEM?
VAD?
VARFÖR?
VAR?
NÄR?

Tolkningen av dem är fri, men ofta hjälper det igång hjärnan.

tisdag 31 maj 2011

Psykologen CG JUNG

Jag gav rådet att läsa psykologböcker för att få ihop bra karaktärer och CG JUNG har gett ut massor av böcker.

Det är lite plottrigt att läsa dem eftersom de ofta är med liten text och fyllda av ord, ord, ord, men som jag skrivit förut...han var inte dum den där gubben.

I de här böckerna hittar du köttet till dina karaktärer, hur de tänker, gör och hur deras inre jag kan speglas i filmmanuset.

Så här står det på nätet när jag googlar i hans namn:

I det omedvetna kan man hitta okända sidor av sig själv, som berikar livet och gör en till en mer mångsidig och hel människa. Att utvecklas och bli en hel människa är meningen med livet. Jung kallar denna process för individuation.


PERSONLIGHETSTYPER
Fyra sk funktionstyper kompletterar varandra: intellekt, emotion, varseblivning och intuition.

En typisk intellektuell människa, tex en forskare, är analytisk, logisk, tematisk och lever i sina tankar. Samtidigt är en sådan människa dålig på känslor, intuition och samspel med andra människor och att få praktiska saker gjorda.

En utpräglat intelligent människa kan ha svårt för att hantera andra människor och få praktiska saker gjorda.

Känslomänniskor lägger större vikt vid känslor och relationer än tankar.

EXTRAVERT OCH INTROVERT
Så kommer dessa underliga ord igen, men ge inte upp det finns alltid en förklaring, och efter ett tag funderar man inte så mycket över betydelsen eftersom man lärt sig det på vägen.

En EXTRAVERT person är utåtriktad, och andra människor är det viktigaste i livet. Han eller hon skulle hellre leva på en planet med otrevliga människor än på en helt öde planet.
Det är viktigt med relationer och att bli bekräftad av andra människor.

En INTROVERT person däremot är inåtvänd och ointresserad av andra människor. En sådan person skulle hellre leva ensam på en planet än tillsammans med otrevliga människor.
För en introvert person är det viktigaste att duga i sina egna ögon, bekräftelse av andra är inte nödvändig.



Googlar jag vidare på individuationsprocessen hittar jag ännu mer. Kika själva så får ni se.

Nu vet jag inte om ni tycker det här verkar spännande, men jag har alltid varit fascinerad av människans psyke och plöjt igenom massor av böcker redan som liten.
Hoppas att ni får nytta av det jag skrivit.

Behov och begär

Något min lärare tjatade sig blå om var att vi ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG skulle glömma att visa karaktärens BRIST. Det var nästan det viktigaste i hela filmen.

BRIST= Behovet av något som tillhör vår naturliga existens, ett INRE behov. Någonting som är så grundläggande för karaktären att det är ett absolut måste för hennes liv.

Karaktären är paralyserad och ser inte själv bristen i början på filmen. Bristen skall vara så stark att den skall leda till att karaktären förändras i jaget under filmens gång.

Vet ni skillnaden på behov och begär?

Som exempel tar jag en alkoholist:
En alkoholist BEGÄR alkohol men hans/hennes BEHOV är att bli nykterist för att inte bryta sönder sitt liv i beståndsdelar och förstöra det totalt.

BEHOVET är vad karaktären måste ha inombords för att överleva. Något som tillhör vår naturliga existens. Ofta innebär det att komma över sina svagheter, komma över sin BRIST och förändras.
BEGÄRET är vad karaktären vill ha utifrån.

I manuset visar man huvudkaraktärens BEHOV genom den BRIST hon har.

Snurrigt? Jag och mina kamrater visste i början varken ut eller in. Många nya ord, och många nya vinklingar som man i vardagen sällan tänker på.

Men nu blir det ännu krångligare:
Karaktären skall inte vara medveten om sitt BEHOV i början av historien
Men hon/han får inte bli för snabbt medveten om det heller. Pö om pö skapar du aha-upplevelser där hon/han förstår saker.
Inte förrän efter ¾ av filmen kan du göra henne/honom medveten om behovet.

Dessutom skall du ge karaktären både ett moraliskt behov (dvs det han/hon tillåter sig att göra mot andra) och ett psykologiskt behov.(Något som skadar karaktären själv)

På det sättet skapar du en innehållsrik karaktär, och kan hitta många olika vägar till hennes/hans beteende i manuset. Du ger dig själv helt enkelt en större bild av karaktären. Något som gör att publiken berörs djupare.
Sedan vet ju alla att ingen är perfekt, och att då skapa en perfekt person gör att filmen fallerar.

Det finns en mycket enkel tumregel för att skapa det moraliska behovet:
FÖR ATT HA ETT MORALISKT BEHOV MÅSTE KARAKTÄREN HA SÅRAT MINST EN PERSON I BÖRJAN PÅ BERÄTTELSEN.

Ett superbra exempel på det är filmen LIVET FRÅN DEN LJUSA SIDAN med underbara Jack Nicholson i huvudrollen.
Jag skrattade nästan när jag såg den på kursen. Ett superbt intåg i karaktären. Ingen i publiken kan missa alla hans problem. Ingen…
Man går helt enkelt tillbaka till backstoryn och rotar lite i vilket beslut som togs av karaktären när han/hon råkade ut för något. Det så kallade barndomsbeslutet. Pga det beslutet sårar karaktären andra.

Ännu en sak jag lärde var att man skall visa karaktärens problem från ruta ett i filmen. Hur många historier börjar inte med att karaktären är i ett problem? Och vem har inte sett en film där första sekvensen är en fajt, eller varför inte en kärleksscen fylld av trubbel?

Tricken man använder för att skapa en karaktär med moraliskt behov är många, men kort sagt är det så att man börjar med det psykologiska behovet, för att därifrån fundera över vilken omoralisk handling som kan plockas fram ur den.
Slutligen gräver man djupare och drar ut den moraliska svagheten och vilket behov som kommer ur den.
Min andra lärare Fredrik Lindqvist hittade en artikel i DN.
Där kan ni läsa om människans moral. En mycket intressant artikel vars fakta man kan använda i sitt skrivande.

Jag själv läser massor av psykologi för att försöka förstå, men framförallt hitta spännande detaljer i en människas psyke.
Om ni bara visste hur mycket jag plockar från det jag läser. I min twistade skalle bildar orden stommen till en person, och successivt klär jag på personen olika karaktärsdrag, och slutligen kläderna och frisyr.
Det är nästan som när jag lekte med pappersdockor som liten och hade olika rollspel med dem efteråt.

Barbiedockor har aldrig funnits i min värld. De var töntiga tyckte jag…alltför smala med bröst till månen och oftast blonda. Stort no, no.
Min lilla dotter däremot älskar dessa vanskapta kvinnor och har i dagsläget en sisådär 16- 20 stycken. Hon spelar hela pjäser med dem, och hittar även på berättelser om allt möjligt när vi åker bilen till skolan.

Barn föds med fantasi så det gäller bara att hitta igen den där barnsliga ådran som vuxen så kommer allt annat av sig själv.
Historierna vi skriver bottnar ofta i det vi själva upplevt eller beskådat på nära håll.
Minnen vi suddat ut kommer i drömmen och vältrar sig ut när fingrarna nuddat vid tangenterna. Ord vi hört, saker vi sett på teven…ja allt det där har vi i våra huvuden när filmen skapas.
Alla har vi en historia som är värd att berättas, alla har någon gång problem eller sorger vars innehåll vi kan använda i filmens värld.


Nästa gång skall vi prata om  psykologen CG JUNG

Länk till filmproducent

Här får du en länk till ett litet reportage där en manusförfattare träffar en producent och får sitt manus uppvisat